Faller fritt som i en dröm

Asså jag och mina drömmar…

Drömmen började med att Dennis var och kollade på hus i Sturefors. Han hade pengarna att köpa det och gjorde så. Jag vart jätteledsen för att mina val, att följa min dröm och skriva samtidigt som jag jobbar timmar, inte ger speciellt bra inkomst. Kommer det alltid att vara så här? Kommer jag och Anton aldrig att kunna köpa hus pga min ekonomi? Vi kanske kan hyra ett hus? Om det inte är för dyrt? Osv.

Sen så satt jag plötsligt i en bil med familjen Olsson (före detta granne). Föräldrarna och deras två döttrar. De skulle köra mig in till stan, men jag var tvungen att lossas att min handväska var ett bälte så att trafikkamerornas bilder inte visade att jag inte hade något bälte.

Sen så kom vi hem till pappas hus och den yngsta dottern i familjen Olsson skulle sova över hos mig. Vi började prata om vad som händer när man går ut skolan. Hur man gör när man bara har deltidsjobb. Att man behöver sysselsätta sig själv för att inte bli tokig. Att ju mindre du har att göra desto mer trött och förlamad blir du. Om man inte går upp och gör saker, som att skriva, städa lägenheten osv så tappar man orken att gå upp ur sängen på mornarna.

Plötsligt så försvann hon om jag minns rätt. Jag gick ner till undervåningen och hittade farfar, pappa, Lottas föräldrar och farmor (farmor gick bort för ett år sedan) i vardagsrummet. Farfar låg på soffan med huvudet i pappas knä. Han hade sina ben i farmors knä och alla såg ledsna ut. Jag insåg att farfar var väldigt dålig. Så jag tog pappas plats och farfar låg i mitt knä istället. Pappa satt kvar bredvid oss och förklarade att farfar inte hade långt kvar. Alla sa hej då, farfar tittade på mig och sa ”Kan du inte säga grattis istället?” Så jag svarade ”Grattis farfar! jag kommer att prata med dig och tänka på dig varje dag.”

Farmor ville verkligen inte att han skulle gå bort, inte jag heller. Så när han blundade daskade jag till hans bröstkorg så att han tittade upp igen. Jag satt och klappade hans kind, kramade honom.

Sen flyttades soffan till mitt barndomshem och alla vi följde efter. Fast nu var farfar en stor svart hund med silkeslen päls. Yngsta dottern i familjen Olsson kom och klappade ”farfar” samt pussade honom på hans svarta huvud. Alla visste att det inte var långt kvar, fast farmor sa att det inte är dags än.

Då ringde Antons väckarklocka och väckte mig… När jag vaknar på ”fel sida” så är det oftast när jag vaknar utav hemska drömmar. De har säkert någonting att säga, jag behöver bara lära mig att tolka dem…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s