Ekon av längtan

Jag har lust att skrika, riva sönder tapeterna och slå söner allt porslin, men samtidigt så orkar jag inte.

Anton opererades som ni vet i fredags, och det skulle gå bra. Jag förväntade mig att det skulle gå lika bra som med de andra två operationerna, men nej. På fredagskvällen fick han extremt ont och åkte upp till akuten, jag stannade hemma med Micky. Vi pratade via sms tills han blev inlagd, jag tror att jag somnade någon gång efter 03.00.

Klockan 07.00 ringde han och väckte mig, då hade han fått besked om att han skulle till röntgen under förmiddagen. Jag kan inte vara kvar i lägenheten, jag måste upp till sjukhuset! Så jag cyklade dit. Väl där så sov vi en stund innan han fick tid för röntgen.

Efter det så kom Lotta och Otto dit, vi pratade en stund och sedan så åkte vi hem till lägenheten för att äta lunch. Anton fick inte äta ifall att han skulle opereras. Jag lämnade cykeln på sjukhuset.

Jag hade migrän som satt i sen fredags lunch, så jag tog och vilade en stund till hemma innan jag gick tillbaka till sjukhuset. Och jag gick förbi en godisaffär för att jag vet att Anton vill ha godis emot illamåendet, för han fick beskedet om att han skulle göra en ny operation. Han hade nämligen fått en inre blödning som tryckte på en nerv, det var därför som han hade så ont.

Klockan 19.00 kom de och hämtade honom för att han skulle bli nersövd. Så jag cyklade hem till Micky igen. Sjuksköterskorna sa att han skulle kunna ringa när han vaknat upp. De lät väldigt lugna.

När han ringde så sov jag, så jag minns inte var klockan var, men operationen hade gått bra.

Jag är så jävla ledsen för att han ska behöva gå igenom det här. Jag är så rädd och orolig för att det ska vara värre än vad de har fått det att låta som. Jag känner mig ensam i vår stora säng, trots att Micky håller mig sällskap. Jag är dock tacksam över att han får vara på sjukhuset och få hjälp.

Jag ber av hela mitt hjärta att han ska må bättre, att blödningen ska sluta upp att blöda, att Anton kan slappna av och bara låta sig vara sjuk just nu. Så att han kan bli frisk. Att han stannar på sjukhuset tills det är säkert att åka hem.

Jag vill att allting ska bli bra och att han läker bra. Så att 2017 kan bli ett bättre år än 2016! ❤ Vissa delar har varit skit, andra har varit bra, men jag vill dra till oss mer positiva saker nästa år. Det känns behövligt just nu. ❤


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s