Alive in the Writing


Imorgon så börjar det! Jag kommer att blogga efter jag har uppnått mitt mål på 2000 ord.

Det är fortfarande en del som behöver göras i lägenheten, men jag hoppas att jag kan hålla fingrarna i styr.

Det var riktigt härligt på gymmet idag, skönt att låta musklerna arbeta lite igen. Dock måste jag smörja in min axel så att huvudet mår bra imorgon.

Jag ska strax ut med Micky, innan jag ska krypa ner i sängen och sova. Så att jag kommer upp tidigt i morgon!

dsc_0075

 

I min pappas fickor


dsc_0148

Detta är en utav böckerna som jag fick med mig hem från #skriv2016 och jag rekommenderar den varmt! Den väcker känslor, tröstar och jag vet att den kommer att bo i min bokhylla. Jag kommer att ta fram den när jag behöver släppa ut lite känslor, eller när jag söker tröst.

Döden är någonting som finns runt omkring oss och jag har ofta ställt frågan ”Varför?”. Jag vill frysa tiden och bevara alla mina nära och kär här i livet. Jag vill inte att tiden ska föra dem vidare, vem vill det?

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer, lyckan kommer lyckan går, Gud förbliver fader vår. – Denna bön läste min farmor med mig när jag växte upp. Tiden går fort och snart är det ett år sedan som hon klev över till andevärlden. Den 8e januari, men jag hör henne fortfarande skratta så fort som jag hittar på någonting tokigt. Minnena lever för alltid med mig. ❤

Ni hittar boken här

Berättelsens ängel


Micky väckte mig riktigt tidigt idag. Så jag har redan börjat att plocka ordning här i lägenheten. Jag har en del tvätt som ska plockas in, lite disk som ska diskas och sedan så ska jag dammsuga.

Det är riktigt mulet ute idag så vloggen blir kanske lite mörk. OM jag vågar ladda upp den.
Vilken längd tycker ni att en vlogg bör vara?

Jag ska strax gå ut med Micky innan jag ska gå till gymmet. Det känns som om det var en evighet sedan jag var där och jag har verkligen saknat att låta musklerna arbeta! Vi får väl se hur mycket träningsvärk som jag har imorgon när jag ska skriva 2000 ord!

Bloggen bråkar med mig IGEN när jag försöker att ladda upp bilder, jag förstår inte!

Jakten på liv i rymden


Nu är det tre dagar kvar tills nanowrimo drar i gång! Och det kliar i fingrarna, jag är verkligen taggad. Detta kommer dock att innebära att jag har mindre tid än vanligt för att träffa folk.

Jag har planerat att träna två gånger i veckan, jobba vissa dagar och åka till Ekenäs. Jag MÅSTE köpa ny senap!
Utöver det så kommer jag att skriva. Kanske tillsammans med andra, kanske helt själv. Jag vill verkligen lyckas med detta. Det är 30 dagar med 1667 ord om dagen. Eftersom jag jobbar vissa dagar så behöver jag skriva 2000 ord om dagen för att ligga på plus ifall att jag inte hinner skriva de dagarna som jag jobbar längre pass.

Jag tror inte att min bok är klar vid 50 000 ord, men jag har förmodligen bara slutet kvar efter nästa månad. Dags att hålla tummarna för mig!

Jag ska snart åka till jobbet och efter det så ska vi åka till Maxi. Dags att börja bunkra upp! En vecka i taget.

 

Världen efter


Jag har funderat lite på det här med att donera pengar till nanowrimo. Jag har nämligen fyra sparkonton sedan tre månader tillbaka och ett utav dem är för välgörenhet.

Jag sätter in 1% utav min lön varje månad i varje sparkonto. Ett för välgörenhet, jag tänkte miljön. Ett för vardagslyx, jag funderar på lektör läsning utav mitt manus. Ett för större inköp, just nu körkort. Och ett för hus/bröllop, vilket som kommer först.

Och eftersom jag tänkte att mitt välgörenhetssparande skulle gå till miljön så känns det fel att lägga det på nanowrimo just nu. Jag är jättetacksam för de som skänker pengar dit och för att jag har kunnat skriva upp mig, men miljön är också viktig. Om miljön pajar så har vi ingen möjlighet att skriva under nanowrimo i framtiden. Därför kommer jag att fortsätta spara tills jag och Anton kan göra något för miljön (han pluggar till miljövetare).

Lite djupa tankar ur en morgontrött hjärna.

Fruset blod


dsc_0065

Klockan 9 så hade vi bokat in en tid för ett experiment uppe på sjukhuset. Anton fick ett mail med en förfrågan om hjälp. De behövde kärlekspar som hade varit ihop mer än ett år tror jag. Och det var helt okej att jag bloggade om detta.

Jag vet fortfarande inte riktigt varför de gjorde experimentet, men jag fick ha denna i armen, de tog olika blodprov och de tog bilder utav min hjärna efter olika typer av beröring på min arm.

Tyvärr så bråkade deras program lite och vi fick hoppa sista delen, för jag var så fruktansvärt kissnödig. Jag låg inne i en magnetröntgen och det gick inte ta en paus för att sedan fortsätta. Och jag var så kissnödig att jag inte riktigt kunde ligga still, och om jag rörde på mig så skulle bilderna bli förstörda. Så hade jag tvingat mig igenom det så hade de inte kunnat använda resultaten i alla fall.

MEN jag är riktigt nyfiken på hur min hjärna ser ut! Ärligt, skulle inte du vilja se en bild på din hjärna om de ändå tog kort på den? De skulle höra av sig om jag hade någon avvikelse på hjärnan, även om det inte skulle vara livshotande. Ja, jag är nyfiken utav mig. Och jag skulle få se min hjärna när experimentet var avslutat.

Under tiden som jag låg inne i den här tuben så kunde jag inte låta bli att fundera på vilken bok som jag skulle kunna stoppa in den här erfarenheten i. Och hur jag skulle kunna beskriva händelsen. Serien som jag skriver på nu är inte helt klar i planeringen så vem vet, jag kanske skickar in någon i en magnetröntgen.

#skriv2016 dag 2


Jag blev så inne i planeringen utav nanowrimo att jag glömde ge er  dag två f¨rån skrivhelgen.

Dagen började med en panel som diskuterade och svarade på olika frågor. Bland annat att det är bra att det tar lång tid innan boken kommer ut för att man ska ha tid att marknadsföra den. Författare behöver synas.

Jag tror att jag skrev ner mest när det var Jan Arnald som tipsade. Han sa att han har skrivit 16 böcker, och många vet vem han är (Arne Dahl).
Han tipsade om att man ska skriva en halv sida om varje bok där man berättar för sig själv vad det är som man vill ha med, och vad man vill förmedla. Att ”duka bordet” innan man börjar skriva.

Och jag vågade faktiskt ta mikrofonen och hälsa till honom från Mons Kallentoft. Inför 200 pers. Jag kände mig modig som vågade det.

Efter det så pratade Jessica Schiefauer om hennes författarskap och om vad som händer när hela drömmen slår in på en gång. Det är inte så romantiskt som man kanske tänker sig. Dock så skriver hon och jag väldigt olika. Jag är bara en person som skriver, jag. Hon är två Jessica, Jessica som skriver och Jessica som möter folk och föreläser. Hennes skrivande är en kamp om ett bra samarbete emellan dessa två Jessica.

Efter det så hade vi en workshop med Jessica (som inte skriver) där vi mest pratade om ungdomslitteratur och att fler borde läsa just ungdomsböcker. De ger även vuxna en hel del att läsa denna litteratur. Och det är min favorithylla!

Dagen avslutades med lektörer och skrivcoacher som svarade på frågor. Bland annat hur mycket det kostar att få sitt manus läst. Och efter det var helgen slut. Mängder med intryck, jag var både trött och full utav energi på vägen hem. Ja, i flera dagar som ni vet om ni har följt bloggen.

Så, nu kan jag fortsätta att förbereda inför nästa vecka! Imorgon så är det fem dagar kvar!